5. Europeisk rett – hovedlinjer

5.1 Dansk rett

Etter dansk rett har barn rett til samvær med forelderen barnet ikke bor sammen med, jf. forældreansvarsloven § 19. Begge foreldrene har et felles ansvar for oppfyllelse av denne rettigheten. Der foreldrene er uenige, kan det etter anmodning treffes avgjørelse om samværet, jf. § 21. Det kan fastsettes ulike vilkår for samværet. Samværet fastsettes etter en konkret vurdering av barnets beste, jf. stk. 2.

Risiko for vold fremheves i vurderingen av barnets beste. Det følger av «Forældreansvarsloven» § 4 at:

«Afgørelser efter loven skal træffes ud fra, hvad der er bedst for barnet. Familieretshuset og familieretten skal have fokus på, at afgørelser skal medvirke til at sikre barnets trivsel og beskytte barnet mod vold eller anden behandling, der udsætter barnet for skade eller fare, herunder at være vidne til vold.»

Der en forelder er dømt til ubetinget fengsel for visse alvorlige lovbrudd, gjelder det en klar presumsjon (formodning) for, at det ikke skal treffes avgjørelse om samvær for denne personen, jf. forældreansvarsloven § 4a.

Det gjelder også en klar presumsjon for at det ikke treffes avgjørelse om foreldreansvar eller bosted. De aktuelle straffebestemmelsene er incest, seksualforbrytelse, drap, grov vold, omskjæring av kvinner og menneskehandel. Etter endringslov i 2025 er også gjentatt vold i nære relasjoner omfattet av bestemmelsen.³⁵Lov om ændring af forældreansvarsloven §3. Mindre alvorlig vold er ikke omfattet. Ifølge forarbeidene omfattes både forsøk og medvirkning.³⁶Lovforslag nr. L 66, Folketinget 2024-25, Forslag til Lov om ændring af forældreansvarsloven og lov om Familieretshuset (Styrkelse af barnets ret til begge forældre, herunder barnets bedste ved samarbejdschikane og forældrefremmedgørelse, samt forældreansvar for forældre, der er dømt for gentagen vold i nære relationer) s. 8.

I slike tilfeller skal det altså ikke fastsettes samvær «med mindre det er bedst for barnet». Unntaket skal forstås snevert, og kommer bare til anvendelse «(…) når det på grundlag af en dybdegående og tværfaglig undersøgelse efter en konkret vurdering findes at være det bedste for det enkelte barn».³⁷Ibid., s. 8.

Formålet med den danske regelen er at det i foreldretvistsaker ikke skal oppstå tvil om at hensynet til barnets beste og barnets rett til beskyttelse alltid settes over andre hensyn. Bestemmelsen innebærer videre en «klar formodning» om at det er best for barn at en forelder som er idømt fengselsstraff for grov personfarlig kriminalitet ikke får foreldreansvar, bosted eller samvær med barnet mot den andre forelderens ønske.

Dansk rett har også en særregel om midlertidig stans i samvær når barnet oppholder seg på krisesenter med den ene forelderen. Dersom Familieretshuset finner det godtgjort at oppholdet skyldes vold fra den andre forelderen, skal samværet etter anmodning stanses midlertidig. Unntaket er dersom kontakt etter en konkret vurdering anses å være best for barnet, jf. forældreansvarsloven § 29 b.

5.2 Svensk rett

I svensk rett reguleres samvær av «föräldrabalken» kapittel 6. ³⁸Föräldrabalk (1949:381) Föräldrabalk (1949:381) | Sveriges riksdag, Kapittel 6 «[o]m vårdnad, boende och umgänge». Prosessuelle særbestemmelser finnes i kapittel 20.³⁹Ibid., Kapittel 20 om «[v]issa gemensamma bestämmelser om rättegången».

Föräldrabalken 6 kap 1 § lyder:

«Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
Lag (1983:47).»

Risikoen for vold fremheves i vurderingen av barnets beste i spørsmål om omsorg, bosted og samvær. Föräldrabalken 6 kap 2 a § lyder (vår utheving):

«Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller annat övergrepp, eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa.

Lag (2024:1174).»

Bestemmelsen ble endret i 2024. Tidligere ordlyd om at barnet trenger en nær og god kontakt med foreldrene ble fjernet.⁴⁰Tidligere ordlyd: «barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna». I stedet ble beskyttelsen av barn mot risiko for vold fremhevet.⁴¹Proposition 2024/25:10 Tryggare hem för barn s. 4 og 75. Forarbeidene sier at (våre uthevinger):

«(…) behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, är underordnade risken för att barnet far illa. Om det kan förutses en risk för att barnet far illa ska den risken väga tyngst vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. En åtgärd eller ett beslut som riskerar att skada barnet är inte förenligt med barnets bästa.»

Forarbeidene utdyper at «våld» omfatter «alla former av våld».⁴²Ibid., s. 76. NIM kan ikke se at vold er definert i loven, men forarbeidene viser til Sosialstyrelsens håndbok, som bygger på en bred definisjon.⁴³Socialstyrelsen, Våld i nära relationer: Handbok för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården , (2023), s. 35-37. Tilgjengelig her: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/bb05e4b5d0f44f109aad76fd041308e0/2023-6-8592.pdf I håndboken er vold mot barn omtalt som:

• Fysisk vold
• Psykisk vold (f.eks. verbale krenkelser, følelsesmessige overgrep eller emosjonell omsorgssvikt). Håndboken nevner som eksempel situasjoner der foreldrene oppfatter at barnet er til for å oppfylle de voksnes behov og at barnet ikke får være en person i kraft av seg selv.
• Seksuell vold
• Omsorgssvikt
• Voldsuttrykk i en æreskontekst

Forarbeidene sier videre at det ved «risken för att barnet far illa» skal legges vekt på de alvorlige konsekvensene vold kan få for et barn (våre uthevinger):

«(…) ska det fästas vikt vid de allvarliga konsekvenser som våld i olika former kan få för ett barn bl.a. på den fysiska och mentala hälsan. Det är inte bara våld riktat mot barnet som avses, utan även risken för att någon närstående till barnet utsätts för våld, t.ex. att en förälder dödar eller allvarligt skadar den andra föräldern».⁴⁴Proposition 2024/25:10 Tryggare hem för barn s. 76.

Forarbeidene kommenterer også hva som kreves for at det skal kunne legges til grunn en fremtidig risiko, og uttaler at det er tilstrekkelig å vise til «(…) konkreta omständigheter som talar för att det finns en framtida risk för att barnet kommer att fara illa».⁴⁵Ibid., s. 75.

«Föräldrabalken» 6 kap 15 § lyder:

Barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, utom när det strider mot barnets bästa. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.

(…)⁴⁶Bestemmelsen har også et 2.-4. ledd som omhandler foreldrenes ansvar ved samvær.Lag (2024:1174).

Bestemmelsen ble endret i 2024. Her ble ordlyden «utom när det strider mot barnets bästa» lagt til som et unntak fra samvær. Barnets beste viser tilbake til 2 a §.⁴⁷Se forarbeid Proposition 2024/25:10 Tryggare hem för barn s. 78. Som vist over er barnets beste ikke forenelig med risiko for vold. Forarbeidene eksemplifiserer (våre uthevinger):

«Om umgänge riskerar att skada barnet, strider det alltså mot barnets bästa att ha umgänge. I vissa situationer måste det anses närmast självklart att så är fallet. Ett exempel är om föräldern uppsåtligen har dödat eller allvarligt skadat barnets andra förälder, eller om föräldern i närtid har utsatt barnet för allvarligt våld. Även i fall av mindre allvarligt våld eller kränkningar från en förälder mot barnet kan ett umgänge anses vara oförenligt med barnets bästa.» ⁴⁸Ibid., s. 78.

I SOU 2022: 71 ble det vurdert om loven burde angi situasjoner der det i utgangspunktet ikke burde være samvær, men utvalget gikk ikke inn for det. Begrunnelsen var at barnets beste alltid må vurderes individuelt, og at vurderingen ikke bør ta utgangspunkt i at en forelders handlinger automatisk diskvalifiserer vedkommende som samværsforelder.

Regjeringen gikk heller ikke inn for å angi i lov situasjoner som i utgangspunktet skulle føre til at det ikke skulle være samvær, jf. Prop. 2024/25:10.⁴⁹Ibid., s. 22-23. Begrunnelsen var først og fremst at en slik regulering ville være vanskelig å avgrense. En lovfestet oppregning av situasjoner der samvær typisk er skadelig for barnet, ville kunne gi opphav til grensedragningsproblemer og samtidig skape en risiko for at andre alvorlige situasjoner ble tillagt mindre vekt fordi de ikke var uttrykkelig nevnt.

Sverige vurderte også den danske løsningen om en presumsjon for nullsamvær ved visse angitte alvorlige lovbrudd (se rett nedenfor), men gikk ikke inn for det, fordi en slik ordning «inte skulle vara tillräckligt långtgående».⁵⁰Ibid., s. 23.

NIM har ikke funnet regler i svensk rett som sier at barnet selv kan stanse samvær. Loven inneholder imidlertid flere regler om barnets rett til å bli hørt, jf. föräldrabalken 6 kap 2 b, 20 § og 20 a §.

5.3 Fransk og britisk rett

Også flere andre europeiske land har de siste årene gjort endringer i familielovgivningen for å styrke barns vern mot vold og overgrep. Frankrike og Storbritannia er to eksempler.

Frankrike innførte i 2024 en lov om automatisk suspensjon av utøvelsen av foreldreansvar samt samvær og bosted når en forelder er straffeforfulgt eller siktet for en alvorlig forbrytelse mot den andre forelderen, incest mot barnet eller en alvorlig forbrytelse mot barnet.⁵¹LOI no 2024-233 du 18 mars 2024 visant à mieux protéger et accompagner les enfants victimes et covictimes de violences intrafamiliales, tilgjengelig her: https://www.legifrance.gouv.fr/jorf/id/JORFTEXT000049291163 Suspensjonen gjelder frem til avgjørelse fra familiedommeren, henleggelse eller avgjørelse fra straffedomstolen.

Der en forelder har begått visse alvorlige straffbare handlinger, skal domstolen i en straffesak frata foreldreansvaret, med mindre noe annet er særskilt begrunnet.⁵²Code Civil Article 378, tilgjengelig her: https://www.legifrance.gouv.fr/codes/article_lc/LEGIARTI000049294106

Etter den britiske Children Act 1989 skal «the child’s welfare […] be the court’s paramount consideration» i saker om blant annet samvær. Loven inneholder også en sjekkliste for alle avgjørelser etter loven, jf. Section 1 (3).⁵³Children Act 1989 , tilgjengelig her: https://www.legislation.gov.uk/ukpga/1989/41/section/1 Domstolen skal blant annet særlig legge vekt på barnets egne ønsker og følelser, barnets fysiske og følelsesmessige behov og enhver skade barnet har lidt eller står i fare for å lide. Denne sjekklisten skal domstolen bruke i avgjørelser om samvær.

Der det er opplysninger om vold i nære relasjoner, har England og Wales også en egen prosess, kalt Practice Direction 12J.⁵⁴Practice direction 12J – Child Arrangements & Contact Orders: Domestic Abuse and Harm, tilgjengelig her: https://www.justice.gov.uk/courts/procedure-rules/family/practice_directions/pd_part_12j Dette er bindende prosessregler i saker med voldstema. Der det er holdepunkter for vold i nære relasjoner («domestic abuse»), må retten blant annet identifisere voldstemaet tidlig og vurdere om det trengs en egen høring for å etablere faktum i saken («fact-finding-hearing»). Samvær skal bare fastsettes der det er trygt og til barnets beste.

5.4 Hovedtrekk

Gjennomgangen viser ingen ensartet tilnærming til hvordan barns vern mot vold reguleres i samværssaker. Landene som er gjennomgått viser likevel en tydelig rettsutvikling: Risiko for vold skal veie tyngre enn hensynet til kontakt, og flere land har de siste årene styrket barns vern.